Lärdomar av Aspuddsbadet

Några lärdomar går väl att dra från protesterna vid Aspuddsbadet.

Om rivningen fortsätter, vilket samtliga borgerliga partier tycks ha bestämt sig för, kommer de att för alltid förknippas med Aspuddsbadet, så som Hjalmar Mehr fick klä skott för försöket att riva almarna i Kungsträdgården (Almstriden), vilket demonstranterna den gången dock valde att stoppa. Polisen gjorde då det enda rätta, att ligga lågt. Vi hade kanske en snäll och resonabel polis på den tiden.

Idag håller sig demonstranterna snällt i bakgrunden - ve och fasa, har vi fått en servil ungdomsgeneration som kröker rygg för politikerna, eller var man rädda för moderaterna och deras EU-polis och uppfattade slaget som förlorat på förhand?

Eller överskattade man stödet av DN (SvD och andra media har tigit som muren av hänsyn till alliansen, så var det med den pressfriheten), eller trodde man att ett Facebook-upprop och några YouTube-klipp skulle betyda något? Var begicks felet?

Eller har alliansen i brist på kvalificerat folk placerat omogna och fräcka småglin på ledande poster, som man sedan inte vågar ta i örat?

Varför gav man upp innan striden börjat? Sverige brukar ha ganska högt i tak för folkliga manifestationer och att t ex bilda kedja eller sätta sig ned skadar inte någon. En rutinåtgärd i sammanhanget. Har man en karamell ska man suga på den så länge som möjligt. Varför lät man inte alliansen bekänna färg? Det hade blivit fina bilder att kabla ut över EU och godis för oppositionen: "Så här fungerar EU:s demokrati och den borgerliga alliansen".

Alliansen har en mängd projekt på gång i Stockholm med mycket värre konsekvenser och framtidsperspektiv, för såväl demokratin som Stockholms kulturella identitet, som det nu inte gäller att förhålla sig passiv till!

Rivning i stället för kulturmärkning av Slussen, ersättning av läkarhuset vid Odenplan med en monstruös skapelse, Waterfront som blev fem våningar för högt, överdäckning av Centralstationen, Västra City, Tors Torn, listan kan göras lång över alliansens självförhävelser.

Om alliansen redan anser valet förlorat anser man kanske att protesterna kvittar. Man har fyllt de egna plånböckerna till bristningsgränsen och uppdraget är så att säga avslutat för deras del för den här gången. Välkommen åter, eller...

Alliansen uppträder som en skenande buffelhjord, oförmögen att dra i handbromsen.

Den representativa demokratin har inte fungerat något vidare, men varje förändring till det bättre upplevs av dess utövare som ett hot, att t ex folkomrösta mer i Sverige. Ibland är protesten enda utvägen och den står även i överensstämmelse med grundläggande mänskliga rättigheter och principer. Sverige måste skärpa sig.

Dagens Nyheter